Kan inte sova..
Jag kan känna det, ända nerifrån tåspetsen. Inatt kommer bli en sån där natt jag kommer ligga och vrida och vända mig tills jag helst bara vill dö. Kul att jag också intalar mig det innan jag ens lagt mig i sängen, kommer säkert gå ännu bättre då.
Jag står i ett vägskäl nu, vet inte vilken väg jag ska gå. Kanske är det dags att ta steget...? Men jag vågar inte.
Allt eller inget är det som gäller, och jag vet hur tomt det kommer bli..men jag vet också vad det andra kan leda till. Nej fast egnentligen vet jag nog ingeting. Vet bara att du har satt ett spår, någonstans i mig... och hur jag än gör nu, så vet jag att det kommer ta tid att glömma Dig. Men som alla säger, du är stark. Jag klarar tydligen vad som helst... kanske gör jag det.
Men i de mest mörkaste tider är det faktiskt i dina ögon som gör mig varm...klarar jag mig utan det ? Klarar jag mig verkligen utan dig..
Ibland vet jag inte själv vad jag sysslar med...varför är jag så rädd ?
